lördag 5 december 2015

DNA test IGS och dräktighetstecken

Gofi har börjat visat dräktighetstecken. 3 v sen parning och aptiten har inte varit den bästa sista dagarna. Hon äter dock upp allt till slut men väldigt sakta. Annars pigg och glad som vanligt. Hon tycker dock att unghundarna Fleece och Jey är lite dryga i största allmänhet. Lite mer privat sfär alltså.

För ett par veckor sen blev Gofi, Myra och Fleece gentestade för IGS. Svaret kom igår och alla tre är fria och heller ej bärare av sjukdomen. Jag har ej haft ngn som helst misstanke om att ngn av de skulle ha sjukdomen men känner att jag vill veta om ngn är bärare då man ska undvika att para två bärare.

Nedan kopierat info från SVaK's hemsida för er som undrar vad IGS är


IGS Imerslund-Gräsbäck syndrom

IGS är en mutation, som innebär att hunden inte kan ta upp vitamin B12
Enkel recessiv nedärvning – båda föräldrarna måste bära anlaget för att avkomman ska bli sjuk.
Symtom: Symtombilden kan variera väldigt mycket, vilket har gjort att den är svårdiagnosticerad. Dessutom är det inte känt bland veterinärer att den förekommer hos Bordercollien.
Typiska symtom är
Trötthet
Mycket dålig päls: matt, beskrivs som gråaktig som om det vore en gammal hund
Avmagring
Anemi – kroppen bryter ner de röda blodkropparna.
Speciell typ av protein i urinen
Infektionskänslighet – en enkel infektion kan utlösa sjukdomen.
Inre blödningar
Eftersom näringsupptaget inte fungerar kan det även leda till kramper.
Obehandlat leder det till döden.
Behandling: livslång behandling med injektion av B12 (hundar kan ej ta upp B12 via tarmen). Fungerar jättebra. Hunden blir helt frisk.
Debutålder: 12v – ca 2 år. Eftersom hundar är födda med en depå av B12 i levern, så klarar dom sig på det – tills det börjar ta slut
Vi vet i dagsläget inte hur många hundar som är bärare av genen, men det finns en misstanke om att den kan vara ganska väl spridd.
Gentest:
Laboklin i Tyskland
SLU i Sverige – kommer att finnas tillgängligt inom en snar framtid
ObserveraEn Bordercollie kan vara mager under sin uppväxt utan att för den skull vara drabbad. Vi har en aktiv ras som ibland är svår att hålla i hull. Pälsen kan tillfälligt vara dålig av helt andra skäl.
AR har diskuterat frågan och kommit fram till följande:
I dagsläget lämnar vi ingen generell rekommendation om gentest. Däremot är det väldigt viktigt för alla att veta om att sjukdomen finns.
Om man vet att sjukdomen finns i släkten är det klokt att gentesta. Eftersom IGS har en enkel recessiv nedärvning, ska man uteslutande para bärare med fria individer.
Om man känner sig orolig så är det mycket billigare att göra ett gentest än att starta en utredning.
Till sist: En vädjan till er som gentestar. Skicka in resultaten till Avelsrådet. Vi behöver underlag, för att veta hur det verkligen står till i vår ras.
Mary Lundgren
Avelsrådet